Folk säger att man alltid ska göra sitt bästa, mer kan man inte göra. Men i mitt fall verkar ibland inte mitt bästa räcka… Och vad gör man då? Det sägs ju att man inte kan göra mer. Gör jag mitt bästa då? Ja. Det kunde jag innerligt och ärligt säga att jag gör, men varför känns det ändå som om jag "har fastnat" då?!
Delvis är det nog mitt eget fel, jag är nämligen min egen värsta fiende... Det finns ingen som förstörde så mycket för mig som jag själv. Av någon dum andledning är jag bra på att göra mig själv sämre än vad jag egentligen är. Jag tror att det kan vara en form av farsvarsmekanism, ett skydd från att visa mitt verkliga jag. Är jag någon annan- en flamsig, oseriös och lätt person- lär aldrig någon känna mitt verkliga jag och jag behövde aldrig bli sårad. Det har nog också med självförtroende att göra, att våga stå för den man är. Men tydligen så gör jag inte det och nu är jag är så trött på mig själv- eller snarare den person alla andra känner, men jag inte är.
Fast man ska inte lägga allt på sig själv... det finns förmodligen en andledning till att jag inte vill visa mig själv- eller? :P
HAHA.. det var bara några djupa ord sådär på förmiddagen ;)
PUSS/ Lilla t
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar